För övrigt idag har jag träffat en jätteny bebis över en lunch, och hans fina mamma såklart. Så liten och tunn var han. Ömtålig som finaste silkespapper. Är inte livet helt otroligt ändå? Att jag petade och skojade med honom där i magen och idag låg han oc var verkligen en liten människa i mina armar.
Inte utan att man blir lite gråtfärdig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar