Den som väntar på något gott..

Idag när vi åkte runt i landet och lyssnade på radion dök det upp ett sånt där "önska låtar" program och programledaren berättade att de förra veckan fått ett brev på posten (!) med en önskning. Nu, en vecka senare hade de fått fram låten från grammofonarkivet (!) och kunde spela låten.

Är det det sjukt i dagens samhälle? Att skriva ner sin önskelåt, lägga brevet i ett kuvert, köpa frimärke och sen lägga det på lådan. Sen sitta där med en kaffekopp i köket, en vecka senare och hoppas att turen kanske är med en.

Numera kan man ju bara maila, smsa, blogga, allt för att alla man vill ska nås av info på en sekund, trots att det är fantastiskt så är det ju lite sorgligt också.

Jag kommer ihåg när jag och min kompis Jennifer från Gotland brevväxlade, vilken tid man la ner på breven! Det skulle vara fint papper, klistermärken och gärna ett avslut prytt med den senaste dateparfymen. Efter det var skickat gick man dag ut och dag in och väntade. När man till sist fick svar fanns inga ord för lyckan. Jag kan känna att jag saknar det överhuvudtaget idag, en väntan, ett personligt tilltal. Ska mina systerdöttrar bara facebooka sina kompisar? Kommer de kunna vänta på något i ett samhälle där man hela tiden är sysselsatt? Hur fort kommer det att gå? Kommer böcker att matas in direkt i hjärnan så vi läst ut dem på 5 min?

Jag vet inte, jag tycker nog ändå att det iallafall var charmigare förr..